jag önskar jag hade fått den gåvan att våga tidigt. Inte så långt fram att jag redan var för rädd för att försöka och att våga. Det känns som en ynnest att få ge denna gåvan till mina barn. Gåvan att våga. Äldsta sonen var 10 år gammal första gången vi bestämde oss för att åka på skidresa och tidigt stod det fullständigt klart att han och hans syskon skulle få gå i skidskola. Även denna gång när vi har varit iväg har vi valt att lägga en hel del pengar på skidskola för alla tre. Närmare tretusen balubas kostade härligheten men värd vartenda öre när man ser utvecklingen som dessa fem dagar har fört med sig för våra älskade kids. de åker redan bättre än sin mamma, vågar mer, kör fortare, hoppar, svänger, störtloppsåker. Det pirrar i magen på mig av både oro och välbehag. Vilken gåva.

De år nu 11, 7 och 5 och vågar på ett helt annat sätt än vad jag har gjort. De kommer förhoppningsvis att få med sig detta även i andra delar av livet. Att våga. Att faktiskt kunna ta sig nedför branten, genom svårigheter och hinder bara man vågar försöka. Känslan jag får när jag ser dem utvecklas och lyckas är som en otrolig förälskelse. Mina fina. Jag önskar att alla barn i världen fick den möjligheten. Att våga. Att bli trodda på och uppmuntrade. Och älskade.

känslan är obeskrivbar