lika snabbt som veckan rusar förbi från måndag till söndag, lika snabbt är helgen igen över. Som en blinkning. Denna helgen var inte något undantag. Fredagskvällen går snabbt, jag är alltid så trött efter veckans heltidsarbete att jag inte orkar så mycket som jag skulle önska. I fredags hade vi tänkt att vi skulle titta på 3D film tillsammans men både jag och mannen blev så trötta att vi ville sova mitt i allting. På lördagen hade vi bestämt att vi skulle åka upp och hälsa på samuels kusin Tobbe som precis fyllt 18 år.

Majgadd vad jag saknat dem. När Samuel var liten och jag fortfarande levde tillsammans med hans pappa åkte vi ganska så ofta upp till Göteborg för att bo över hos Samuels farmor och för att umgås med kusinerna. Jag älskade dem ifrån första stund. Linda var 8 år och Tobbe var 6. Deras pappa som var Samuels farbror var fem år äldre än sin bror och helt annorlunda. Pratglad, rundlagd och en go och gla göteborgare. Hans fru och jag klickade direkt. Spontan, glad, fylld av skratt och glimten i ögat. jag har saknat dem massvis under de år som gått. De första åren efter att jag flyttat så höll vi kontakten men sedan dog det ut. Tyvärr tyvärr tyvärr, jag vet inte varför eller när egentligen. Jag bara lät det hända. Som så mycket annat som runnit ur händerna och iväg med tiden som sakta men säkert blivit månader och år. Av hänsyn till Samuels pappa och hans fru och deras nya familj. För att de skulle hitta sin plats i familjen utan att jag skulle vara i vägen. För att ingen skulle ta illa upp. För att…. ja tusen möjliga och omöjliga anledningar som inte egentligen spelar någon som helst roll för någon.

Jag hittade dem på facebook igen, till Lindas 18 års dag skickade vi presenter, till hennes student förra året åkte vi upp jag och Samuel, vilken glädje. Allt för många år sedan sist. Så mycket glädje och skratt. Så gammelfarfars begravning. Knappt en vecka efter att vi begravt Pernilla. Då bestämde jag mig. Jag släpper dem inte igen , jag vägrar, de är min familj med. För att jag vill, för att Samuel är deras kött och blod och jag är hans mamma och kanske framför allt för att jag älskar dem.

Nu skiter jag i vad som passar sig eller inte passar sig. Jag  vill inte såra någon men jag tänker inte heller längre hålla mig borta ifrån människor jag tycker om och vill träffa och jag vill ha min familj med mig. Vad passar bättre än att fira en 18 åring. En fantastisk härlig liten kille har växt upp och blivit en härlig ung vuxen. Samuels kusin. Min familj också.

Vi åkte hela familjen, det var första gången maken och småttingarna träffade kusin och kusinens föräldrar men mötet blev bra. Mycket skratt, god fika, pizza och snask tillsammans, det var inte många tysta minuter och jag tror att alla var lika nöjda när kvällen var slut. Jag är glad för att allt fungerar. Att maken tyckte det var ok att följa med, att kusinfamiljen vill träffa mig och min lilla familj och att alla kom bra överens. Kanske låter totalt opassande i någon annans ögon men jag har varit med om för mycket de sista månaderna för att bry mig om det passande. Se till att umgås med de människor som betyder någonting för dig. Vänta inte. Berätta för de som betyder nått att de gör just det. Betyder nått.

Idag söndag har jag inte gjort så många knop som önskat. Dock börjar jag känna mig lite förkyldig vilket inte är helt vad jag skulle önska. Jag har satt upp ett par våder tapet på loppans rum, fixat lite bland hennes saker och som vanligt så här på söndagskvällen önskar jag att jag var ledig ett par dagar till för att hinna med nått. Nu – nattnatt.