Jag har världens mest fantastiska jobb. Alla kategorier rakt av. Det mest fantastiska är inte graviditeten även om det var det som lockade från början, att få ta hand om gravida och blivande föräldrar och guida dem igenom resan mot bebis, det mest fantastiska är alla de möten man gör med människor. Oftast kvinnor då. I livets alla skeden. Men ibland är det svårt, när man skulle vilja göra så mycket mera, ha alla svar och kunna stötta mer. När livet vänds upp och ned och man får vara del av de mest fantastiska och ibland tragiska livsöden. Jag hoppas så innerligt att jag kan vara det stöd jag önskar att jag skall vara. Att kunna finnas, säga rätt saker, bara lyssna när de rätta orden till tröst inte finns. Ibland tvivlar jag. Men jag hoppas fortfarande.