det pulserar nästan i tinningarna på mig. Pirrar i magen och bubblar i bröstet på ett sådant där gott och förväntansfullt sätt.

Känslan liknar nästan den känslan som man får när man är riktigt innerligt nyförälskad men idag är det inte förälskelse som gör mig pirrig. Nej det är lov. Höstlov för att vara mer exakt. Jag har längtat så och nu är det här. Höstlovet. Nio härliga lediga dagar tillsammans med mina goa ungar.

Jag skall inte säga att jag inte har saker inplanerade för det har jag. För många för att jag skall vara helt nöjd med det hela men nio dagars ledighet bjuder ändå på en hel del tid som jag kan spendera med det dära fixet som jag önskar att jag hade tid och ork med på kvällarna när jag kommer hem från jobbet helt slutkörd och vill stupa i säng när klockan knappt slagit åtta.  Jag ser fram emot att inte ha morgontider att passa. Det är jag och de tre godingarna hemma och  alla har vi lov. Maken jobbar visserligen men det känns egoistiskt nog inte alls som om det gör någonting nu. Han är ändå mest i vägen om jag skall fixa hemma så han kan lika gärna slava för brödfödan medans jag och kidsen sköter ruljansen hemma. Jag har stora förväntingar om detta mitt _första_ höstlov och jag är innerligt tacksam för att jag tog mig tid till det. Tid och råd. Hade jag vetat innan att jag hade 190 komptimmar innestående hade jag tagit vartenda lovvecka från då till sedan utan att blinka. Men nu är det äntligen här. Den efterlängtade ledigheten.

Fredagskänslan förstärks, TGIF x 9 – I promise.

Kanske skall jag även under den tiden få ordning på datorn min och komma ifatt med lite kul bilder. Vi får se. Men nu skall jag krypa ned under mjuka lakan och njuta av den pirrande känslan av efterlängtad ledighet!