frostnypta pelargonior som sett sina bästa dagar är jag rädd

godmorgon. Första lediga dagen på en lång höstlovs ledighet. Ändå är jag uppe tidigare än vad jag skulle själv önska. Av två anledningar. Den ena har jag beskrivit innan, dvs att jag vaknar tidigare och tidigare och även uppskattar tidigare mornar mer nu för tiden än vad jag gjorde förr. Det andra är att största sonen har varit på en aktivitetskväll i Getinge tillsammans med andra barn i samma ålder och ett gäng fritidsledare som ordnat kvällen de kallar för FFF ( FilmFotboll Fniss) och skall därför hämtas inne i stan 8.30. Vilken underlig tid att åka hem på tycker ni inte? Igår gick bussen kvart i sex ifrån teatern inne i stan, De skulle käka kvällsmat, de som ville skulle spela fotboll och övriga skulle titta på film och umgås för att sedan sova över och på morgonen efter frukost gick bussen hem till stan igen.

Jag blev jätteförvånad när sonen kom hem med lappen och ville vara med. Men förvånad på ett positivt sätt eftersom min gosse tillhör de försiktigas skara. Han brukar inte vilja delta i discon eller annat som anordnas och speciellt inte när han inte känner någon. Men här kom han med lappen, ville gärna åka och åkte förväntansfull iväg. Själv vart jag livrädd när jag lämnat av honom. För tänk om. Om det inte blir bra, om han inte har nån att prata med, om nån behandlar honom illa. Ja alla tankarna rusade fram och tillbaka i mitt huvud. Jag är så rädd för en upprepning av det som hände när han gick i ettan och inte berättade för mig att klasskompisarna varit elaka mot honom. Han är en snäll och omtänksam kille men det räcker inte alltid i dagens kalla klimat. Det enda jag vill är att han skall vara glad, trygg och lycklig i det han själv vill men det gör mig också rädd för att missa någonting.

Nu är det dax att sätta sig i bilen och hämta hem min store/lille prins. Jag skall passa på och handla och hämta min cykel som står inne i stan. Återkommer med lite bilder från det frostnypta landskapet som faschinerar mig.