Utan att det gör något alls. Att bli äldre kan vara rätt behagligt även om det så klart inte behöver gå allt för fort. Trettiosju år fyller jag om bara ett par dagar. Närmare 40 än 35 utan att det stör mig nämnvärt. Numera känns det inte jobbigt att fylla år överhuvudtaget. Att lägga ännu ett år till minnesbanken vilket innebär att jag har fått lov att finnas precis just här där jag vill vara ännu ett år till. Att jag har fått spendera ännu mera tid tillsammans med dem som jag älskar och göra det som jag brinner för.

Åren som går för med sig erfarenheter och upplevelser som jag inte vill vara utan. jag behöver inget storslaget, inga världsliga fantastiska rikedomar och inte heller kändisskap på något vis. Det enda jag vill är att vara precis som nu. Leva tillsammans med dem jag älskar. Att lägga ännu ett år av erfarenhet och visdom till åren som går och ändå någonstans inte är någonting annat än bara en siffra.

Att få finnas ännu ett år och fortsätta vara just här för att se barnen växa upp, stötta och hjälpa dem att våga veckla ut sina vingar och flyga. Att se nya sidor hos sin man och kanske få förälska sig i honom igen. Att utveckla sin brinnande passion  för arbetet och hela tiden gå framåt, lära sig bli bättre och vara klokare. Att ta hand om sig själv bättre, lära sig tyda tecknen och stressa av när det är nödvändigt. Resa, älska, pyssla, trösta, krama, jobba, baka, måla. Ja allt det där som är jag och som jag önskar att få göra och uppleva mer av.

jag närmar mig 40 med stormsteg och konstigt nog känns det helt okej.