Klockan ringer. Det är mörkt ute. Kommer antagligen vara mörkt ett bra tag till eftersom klockan inte är mer än runtomkring halv sju när jag tassar upp ur sängen och sätter fötterna på det kalla trägolvet. mattan nedanför min del av sängen har tydligen knölat ihop sig under klädberget jag varken orkade eller hade lust att ta hand om igår. Dottern viskar med nyvaken röst ” mamma vart skall du” lite oroligt.  Jag viskar tillbaka medan jag drar på mig ett par svarta strumpor ” mamma skall till jobbet älskling, sov en stund till med pappa”. På toaletten är det ännu kallare. Jag vägrar sätta igång el elementen i badrummet där uppe när man ändå bara snabbt snabbt skall in där på kvälls eller morgonkvisten. På med kläder. Ned och väcka storebror som visserligen har sovmorgon på måndagar men inte riktigt kommer upp av sig själv om inte mamma väcker. Han är väldigt ansvarsfull och har koll på så mycket annat så jag tycker att det är okej. Den biten kommer senare det är jag fullständigt övertygad om.

Tvekan i dörren innan jag ger mig iväg. Skall jag satsa på att cykla? Vädret är ju ok och jag har införskaffat ett gäng cykellampor. Tillslut blir övervägandet överhängande för att köra. Maken jobbar helt plötsligt eftermiddag och därför är det jag som hämtar på fritids och sedan skall storebror med klasskamrat köras till innebandyn strax därefter. Blir jag sen från jobbet så kommer allt annat att också bli försenat.

Skönt att slippa att skrapa bilen. Är på jobbet i god tid. Stämplar in 35 minuter innan jag börjar. Händer inte varje dag men det är alltid skönt när det blir av. Dagen rullar på, fina patientmöten, fullt i telefonen, jag hinner varken med lunch eller middag, Strax innan fem stämplar jag ut igen och undrar vart sjutton tiden tog vägen. Hämtar barnen på fritids, lämnar dem för att leka hos grannen medans det är dax att köra mot innebandyn. Sedan hem och slappna av i soffan.

Ta ett par djupa andetag innan allt börjar om imorgon igen.