Ett av de första MVC är i just rum nummer åtta. Jag sitter på en hård trästol och pratar med en äldre barnmorska om mina smärtor i magen. Jag har en oregelbunden mens som kommer lite som den vill, allt från en gång i månaden till att det kan gå tre-fyra-fem månader emellan och där mellan har jag huggsmärtor över äggstockar.  Vi pratar om preventivmedel och just huggsmärtorna. Jag är runt 20 år gammal och får av barnmorskan en remiss till gyn för undersökning. Inte visste jag då att jag en dag nästan 20 år senare skulle sitta i just det rummet och sluta cirklen. Träffa unga kvinnor som jag själv var en gång, gravida, prevetivmedelssökande, kvinnor av alla åldrar.

Som 25 åring satt jag i samma rum på inskrivning och två rum bort för mina graviditetsbesök. Det var där jag bestämde mig. Hit skulle jag. Detta var mitt mål och min dröm. Under sjuksköterskeutbildningen när sonen var liten var jag hos ett medium i Helsingborg. Välkänt medium som tyvärr inte är i livet idag. När jag  frågade om jag skulle nå min dröm att bli barnmorska så skrattade hon och sa “mål, dröm, Det är vad du är, du har gjort det förr. Många gånger. Du kommer inte undan det. Din mormor står bakom dig och för dig i rätt riktning ( min mormor pratade alltid om att jag skulle passa så bra som sjuksköterska, hon dog när jag var 12 år) Men jag ser nått annat för dig. Inte bara att arbeta som barnmorska utan steget vidare. Du kommer att jobba som chef en dag. Avdelningschef.” ja det är självklart inte ett citat det här för jag minns inte exakt orden hon sa för 11 år sedan men innebörden är den samma. Där och då kändes det så starkt. Att jag skulle nå mitt mål, att det var själsklart, och så plötsligt gick allt som på räls. Sjuksköterskeutbildningen,  att jag direkt kom in på morskis när jag sökte, utbildningen trots graviditet och barnafödande. Plötsligt när allt var mörkt ett erbjudande om sommarjobb på mvc dit jag önskat mig mest av allt. Jag jobbade hårt för att få stanna. Gjorde allt som förväntades av mig och så lite till. Så när jag fick tjänst året efter var det som om jag levde drömmen. Nu har jag slutit cirkeln i rum nummer åtta. När kollegan gick i pension hamnade jag där jag en gång satt för snart 20 år sedan. Som siffran åttas cirklar som möts i ett evigt symbios och aldrig tar slut är min cirkel sluten.

Vissa mål är bara meningen och vissa drömmar är inte drömmar utan den verklighet som bara väntade runt hörnet.

Jag ser fram emot de nya mål och drömmar som skall uppfyllas i framtiden.