Igår vaknade vi upp till en underbart vacker sommar dag. Solen var uppe tidigt och sken så där generöst på oss som den bara gör sommartid och fåglarnas kvittrande gjorde det lätt att gå upp. Vi spenderade största delen av dagen ute. Trädgårdsarbete, lunch i solstolarna, badande barn och rensandes ogräs. Så nu har jag brunbrända (= illröda) kinder och massa insektsbett överallt. Ändå gör det föga. Jag tänker ofta när jag står där i trädgården som jag gärna kan spendera timme efter timme i att vi har haft tur. Tänk att vi hamnade här efter alla år då vi funderade på vart vi ville bo. Vi tittade på flera hus, gick på visningar och pratade om i vilket område som vi ville bo i. Vi kom tom så långt att vi valde ut en tomt i ett annat område för att bygga ett helt nytt hus på.

Så kom det. Huset. Som en slump så fanns det bara där och vi älskade det från första stund. Jag skall erkänna att det fanns stunder då jag tvekade. Det var så mycket pengar och jag var rädd att det inte skulle gå runt, att vi inte skulle riktigt ha råd, att vintrarna skulle bli för kalla och att vi inte skulle trivas. Nu ett år senare så finns det inte längre någon tvekan. Just här och just nu har jag funnit min plats på jorden.

När vi flyttade in för nästan exakt ett år sedan så var det mitt i sommaren och vi var på väg mot vinter och mörkare tider. Det var då svårt att se hur det skulle vara när våren kom och allting spirade. jag hade en förhoppning om en trädgård att älska och sätta fingrarna i. En dröm om blommande grenar och grönskande gräs för barnen att springa på med bara fötter. Den drömmen har infriats med råge. Jag har älskat att se förvandlingen i trädgråden under året som gått. Från sommar till höst till vinter och vår till sommar igen. Nu ligger sommaren som vackrast. Dagarna är långa och ljusa och barnen springer med barfota fötter precis som jag drömde om.

Det är dessa vackra sommardagar som själen får ro där i trädgården. När fingrarna drar igenom jorden och gräsklipparen lämnar spår av klippt gräs bakom sig. När det luktar sommar, gräs, blommor och växande tomatplantor. När barnens glada skratt och plaskande i vattnet i poolen överskrider alla andra ljud. När lyckobubblor pirrar i magen av solens strålar på armarna och lekande barn omkring mig. När vinden blåser mot ansiktet så att håret fladdrar och grenarna rör sig mot en klarblå himmel.

Dessa dagar som man aldrig vill gå in. Dessa vackra sommardagar som själen får ro.