Jag möter dem på gatan De kommer mot mig på trottoaren. Två unga tjejer  i knappa 20 års åldern. De håller varandras hand hårt och tittar på varandra intensivt med den där blicken innan de tittar upp och möter mig. Så unga och så blicken som möter min känns nästan trotsig. Som om de utstrålar en förväntning där de bestämt sig för vem jag är och vad mina fördommar är. Som om de vill se hur provocerad jag kommer att bli över deras kärlek.

Kanske är de vana vid det. Men de känns inte som om de är luttrade. Snarare fnittriga sprudlande fyllda med sol och kärlek.

Jag möter blicken rak i ryggen och leende.  De tittar på varandra och fnittrar och har redan bestämt sig för min reaktion. Jag ler och går vidare. Tänker. Om ni bara visste. Om ni bara visste vem ni har framför er och vad det är hon står för. Om ni bara visste att kvinnan ni möter, högst alldaglig och normal. Vanlig. Inte vet eller anar ni hur många kvinnor hon pratat med och stöttat i sin sexualitet, hur hon för flera månader sedan satt och gladdes med par just som ni efter lyckad inseminering eller beundrandes det underverk som nyss landat i deras kärleksfulla armar. Inte vet ni heller att hon varit med och startat lokala föreningen i RFSU som arbetar för och med alla människors rätt att älska, på precis det sätt som de själva önskar. Inte ser ni heller spåren av avgnagt nagellack som gärna hade varit i hela regnbågens färger om det bara var tillåtet inom den sortens jobb. Som inte provoceras det minsta utan är glad för all form av kärlek som vågar synas och finnas.