Det märks så tydligt att hösten är på väg. Mörkret har kommit för att stanna och sänker sig allt tidigare på kvällarna. Det känns som om sommaren hastigt flytt bort.. Även om helgen har varit fantastisk med sol och värme både lördag och söndag så känns det tydligt i både kropp, själ och hjärta när kvällen sakta sänder sig ned och  dämpar solens varma strålar och bäddar in oss för kväll. Själv är jag sjuk mitt i allting. Det började nog redan i torsdags på vägen ned till malmö och upprop. Jag började snörvla stilla och kände mig tung i huvudet. Fredagen var ännu värre och väl hemkommen på fredagskvällen efter en låååång dag med föreläsninar om sexologin och dess forskningshistoria och föregångare så var huvudet tomt, näsan full och kroppen lika tung som en hopsjunken sandsäck..  På lördagen kom febern på besök och idag har hon varit här för att stanna.  Söndag kväll. Jag har börjat fundera på morgonens jobb. Tror inte att jag klarar av att sitta bland massa gravida kvinnor, feberyra och snörvla. Dels för att det nog mest vore ohyfsat att riskera smitta någon med ett redan sänkt immunförsvar men också framförallt kanske för att jag faktiskt inte orkar. Min ork är som bortblåst efter bara lite lite aktivitet. Dagen har mest spenderats i soffan. Kanske åker jag till jobbet och styr upp allt. kanske inte. Vi får se vad morgondagen för med sig.

Men nu först. En dejt med höstmörkret och alla wf vänner i min iphone. Wordfeud och Peter le marc och förhoppningsvis ett svalt sovrum om inte maken redan stängt balkongdörren. Han som inte har feber muttrade nått om att det blev kallt.  God natt.