Matt. Varje kroppsdel känns tung på nått sätt och det är tungt att andas. Febern gör mig orkeslös och varm ena stunden och sval nästa. Efter ett par timmar på jobbet så var den lilla ork jag hade slut och det kändes lägligt att åka hem för att återhämta mig. Inte för att jag gjort så mycket i helgen som borde ha tagit av mina krafter men ändå. Det var länge sedan jag var sjuk så jag antar att det var min tur nu.  Mitt i all stress och press känns det ok att vara hemma. utanför fönsterna så börjar höstens vackra färger framträda. Löven gulnar på träden. Allt det gröna blandas upp med rött, gult och brunt. Helst skulle jag vilja dra på mig mjuka kläder, sköna skor, kameran runt halsen och ge mig av ut på fotosafari i bland vindar och höstens alla färger. Men jag orkar inte riktigt. Kroppen protesterar och jag svettas och känner mig lätt yr om vartannat så jag får nöja mig med att kanske klicka fram ett par bilder i min trädgård. Det är samtidigt trist att vara hemma sjuk och inte orka någonting alls. Jag ser allt som behövs göras.ligga framför mig. Tapeter som skall sättas upp, högar av tvätt, papper, leksaker. Det blir ett moment 22, som Emil en gång sa

“Nä, nu blir jag arg”, skrek han. ”När jag inte har pengar, då kan jag inte dricka sockerdricka, och när jag har pengar, då får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då dricka sockerdricka?” (Emil i Än lever Emil i Lönneberga)