Snålblåsten sätter i utanför dörren. Det är redan kallt, kallare än vad jag var beredd på. Första steget ur sängen känns igenom märg och ben när kylan letar sig upp genom fotsulan upp i benen. jag huttrar lite smått när jag tvingar på mig kläder och känner en stark impuls att åter igen kliva ned i sängen, kura ihop mig under täcket och samsas med dotterns sparkande ben i ett par minuter till. samtidigt som jag vet att det inte blir lättare, ett par minuter till blir några mer minuter och hejhopp så är jag försent ute. När maken drar ut i fält så är det bäst att styra upp vardagen för att hinna med allt som behövs hinnas med.

Hösten har tagit över. jag märker det när jag går ute i trädgården och ser hur allt det vackra grönskande gröna lägger sig ned för att vila. Blommorna vissnar, bladen lämnar grenen där de suttit och blåser omkring fritt på trottoaren. Äppelträdet vi nyss plockade vartenda litet äpple ifrån ser kalt och knotigt ut. Buskarna vi klippt ned behöver sågas bort eller grävas upp. Samtidigt så flammar hösten upp i en sprakande färgsensation. Röda rönnbär, gula, bruna och röda löv överallt. mörkbruna buskar utan bär och blommor. Jag ser min älskade trädgård lägga sig ned för att dö som fågel Fenix. Först till nästa år skall du åter uppstå.

Själv drar jag mig undan lite mer inuti. Låter hösten och kylan påverka mitt inre. Det är dags för att vila och vara. All energi som tidigare riktats utåt drar jag nu tillbaka till förmån för hem, man, barn och mig själv.  Stressade dagar ligger framför mig, lika många framför som bakom, lika stressade. Imorgon drar jag till Malmö för föreläsning och jag är grymt stressad och orolig över att komma iväg i tid. Att inte snooza mitt i all trötthet och missa tåget till Malmö. Själen kommer nog inte få ro på ett tag. Tre stressiga dagar till och sedan förhoppnignsvis en lång lång sovmorgon. Det är vad denna stressade, rastlösa och oroliga själ behöver.