Söndagskväll i villakvarteret. Maken har som vanligt lagt sig tidigt eftersom hans arbetsvecka börjar tidigare än de flestas gör. Den tiden har stiger upp är det oftast inte fler än brevbärare och snöplogen som är ute. Jag har vant mig vid att sitta uppe ensan på söndagarna. Oftast har jag sällskap av äldsta sonen, vi tittar på tv tillsammans, säger oftast inte så mycket men njuter av varandras sällskap. Ibland bälgar vi i oss stora koppar the som jag gjorde då jag satt uppe med mina föräldrar för 25 år sedan. Tystnaden har lagt sig. De små barnen sover. Gatan är stilla. Gatlamporna lyser.

Tiden den går.

En ny vecka stundar. Nya möjligheter. Nya mål.