Det är inte så att orden inom mig har tagit slut. Jag tror de finns där inne någonstans men liksom har stockat sig lite. de rinner inte lika enkelt och behagligt igenom mina vener och ut genom mina fingrar. Det känns som återupprepning och upprapningar av tidigare tankar och känslor. Men kanske är det för att det är lite stiltje i mitt känsloliv. På jobbet flyter allt som vanligt och det är väldigt få utmaningar som får det att pirra i magen. Bara fina möten med fina människor. Sexologin påbörjade jag i september. med sikte på en master om si så där fyra år. Just nu känns det bara helt totalt overkligt att jag någon gång skall komma så långt. Aldrig lycklig aldrig nöjd var det någon som skrev en gång. Och så känner jag mig nu. Trist, tråkig och gnällig. Med tre härliga ungar som just nu alla tre har sina egna issues som är helt normala men som gör att mitt mamma självförtroende får en knäck. Jag behöver vara mer med dem känner jag. Tiden försvinner för fort och jag hinner inte med.  Just nu längtar jag som mest efter höstlovet. Jag har tagit ledigt. Tyvärr försvinner tre lediga dagar till utbildning men det är ändå 6 hela dagar vikta till ingenting. Och det känns otroligt välbehövligt just nu.