När mina barn inte mår bra mår inte heller jag bra. Vi är så nära och tätt knutna till varandra och deras oro är min. Deras smärta kan jag fysiskt känna och  vid sjukdom blir jag rädd för deras välbefinnande. Idag fick jag ett meddelande att sonen inte mådde bra och var på väg hem. Just nu har han inte någon mobiltelefon och jag kunde inte nå honom. Innan jag jobbat färdigt sista patientmötet och kommit hem så att jag kunde se att allt var okej så mådde jag fysiskt dåligt.  Ångestfyllt.

Tack o lov att man kan vara hemma med de sjuka barnen. Även när de inte är så små längre.