Lugnet har sänkt sig över gatan. Inte för att det var jättestressat eller fullt med folk innan men ni vet den där känslan av lugn som bara kommer när allt är över. Julafton kom och gick och nu har det slagit  över till juldag.  Utanför fönstret är det kallt. Kallare än på länge. Bilens rutor är frostigt glittrande. Ändå finns känslan där. Känslan av att nu har det vänt. Årets längsta och mörkaste dag har varit och nu har det börjat gå mot ljusare tider. Hoppfullt på något sätt.

För längtan efter våren och ljuset är inte mindre denna vinter än tidigare. Den blir större för varje år som går. Större och starkare. Kanske för att jag kommit att älska trädgården och att vara ute i den. Gräva, klippa, plantera, förändra och se hur det växer. För varje år som går kommer visionerna och går för hur trädgården skall se ut. Längtan liksom kittlar i magen på mig.

Nu är det ett par dagar kvar av denna ledigheten. Men dagarna behöver inte innehålla så mycket. Nu när det inte längre finns någonting att förbereda så kommer dagarna att fyllas med det som känns bra. Likadant varje år. Det är som om traditionerna i sig föder en längtan efter förändring. När det traditionella firandet är över och allt som skall vara har varit känner jag en längtan efter att få förändra. Förbättra, organisera och fixa. Förra året målade jag dörrarna på ovanvåningen, nått år tapetserade jag om hela hallen, i år vill jag måla möbler ( tror jag) eller nått annat. Det är det som ger mig julefrid. Det där fixandet och förbättrandet.