Jag har alltid kunnat göra det. Se ett rum, en vägg, ett hus, en trädgård och samtidigt som jag tittar på det så ser jag någonting annat.  Att se hela bilden framför sig. Hur det skulle kunna bli. Se möjligheterna istället för hinder. Se hur det skall bli en gång när allt jobb är gjort och klart. Alla ser inte på samma vis har jag fått lära mig genom åren. Min man ser det definitivt inte. Han är inte ens i närheten av det utan suckar mest när jag kommer med mina planer och funderingar.  Just nu är det trädgården som han pustar över.

Medan jag i mitt huvud har bilden helt klart för mig med det nya växthuset som vi bygger av gamla fönster, fyllt av grönska, tomater, gurkplantor, chiliplantor. Stensättningen utanför. Nedklippta bärbuskar. Nybyggd altan med soldäck 4 meter över marken för sköna frukoststunder i solen. Trädgården nedanför som en oas av grönska.

Likadant inomhus. Jag ser framför mig den färdiga baren i källaren, ny möblering i köket. Klinker på golvet i tvättstugan. Att se hela bilden framför mig gör att jag ofta är otålig med att sätta igång nya projekt och renoveringar. För att få det som det redan ser ut i mitt huvud.

Nackdelen med att ha hela bilden framför sig är dock att det för med sig en viss frustration. Det går oftast inte fort nog och det där med att vänta det går inte så bra för en sådan som jag som inte direkt har något tålamod.