jag väntar och väntar. Ibland en kortare stund och vid andra tillfällen så som nu allt för länge för att mitt tålamod skall hänga med.  Jag vankar fram och tillbaka rent själsligt. Känner mig som en tävlingsladdad gunde som hejar på laget som skall ta sina sju nycklar på fort boyard. Skynda skynda.

Hur mycket jag än försöker med att vara här och nu mindfullnesssmellness så kryper det i kroppen på mig. Hur mycket jag än försöker acceptera och tänka att snart är vi ju ändå där och då är det värt all den här väntan så kliar det i fingrarna på mig av lust att bara gå ut och göra det själv rakt av.  Jag menar Hallå, hur svårt kan det vara egentligen? Bara att peta dig en ny varmvattensberedare eller gräva ned ett par plintar och sätta stolpar 4 meter upp i luften. Bra kvinna reder sig själv har alltid varit mitt motto. Hur krångligt skall det behöva vara??? Bara gört.

Fast ja, jag inser ju mina begränsningar. Jag kan faktiskt inte bygga en altan (soldäck) 4 meter upp i luften själv med rätt bärighet och se till att det håller och blir rakt. Jag kan inte.  Och när jag muttrandes försöker att acceptera detta faktum får jag också använda mig av min profylaxandning och fresta mitt tålamod med väntan.

Väntan är ingen vän med min rastlösa själ.

Jag vill alltid ha saker gjorda med en gång. Luststyrd har jag insett med åren att jag är.  Inte alls så där effektiv och duktig som många tror att jag är utan rakt ut sagt luststyrd. Jag gör det jag känner för direkt allt som oftast. Jag gör det sällan färdigt tyvärr vilket annars hade varit otroligt bra och effektivt. Tänk vad sjukt mycket saker jag hade fått gjort då.

Min rastlösa själ driver alltid framåt. Efter nya mål, nya saker i horisonten, nya planer. För får jag bara gjort det dära så kommer allting bli så mycket bättre. Jag kommer se bättre ut, hemmet kommer vara mer komplett och såklart alltid städat och iordning bara jag får gjort det där sista projektet. Jag kommer må så mycket bättre eftersom jag kommer att ha ro att bara vara när bara det dära sista projektet är klart.

Jag är en Alfons Åberg i skepnad av en 39 årig kvinna med duktighetssyndrom och prestationsprinsessekrav. Jag skabarar hela tiden. Skabara hit och skabara dit.

Nu skall jag dock försöka lura min rastlösa själ ned i säng…. först ska jag bara skabara.