jag hör din röst mitt älskade barn och plötsligt fylls jag av alla de dära känslorna som inte får plats inom mig. Känslor av kärlek, omsorg, oro, glädje, lycka och rädsla. Rädsla för hur livet skall behandla dig. Rädsla för att inte alltid kunna finnas där för att hjälpa och stötta.

Den kärlek jag känner är liksom för stor för att få plats inom mig. Den bränner och river i mig. Sliter mig i stycken. Alla dessa känslor. All den kärlek. All önskan för dig och dina syskon. Ibland slås jag av hur skört livet kan vara och bara rädslan för att det skall hända er någonting är en känsla för stor för att kunna ta in.