På väg. Jag försöker att ta vara på stunden, först morgonens solljus frånklarblå himlen grönt gräs, färgglada lupiner längs dikesgrenen. Sen kommer dimman trolskt och förrädiskt lägger den sig över det lilla samhället utanför stan. Från Juniimorgonens sommar ljus, Grönska och blomster till kyla frukt och dimma. Som att gå rakt in i en grå kompakt väg som lägger sig som ett täcke över omgivningen. Jag vill ändå ta vara på stunden. Vara här och nu just detta ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Försöker känna tacksamhet över det som är bra omkring mig. Försöka låta det andra som inte är odelat bra bara vara, inte låta det dåliga få för stor makt över mig utan bara låta det vara där. Jag kör längre och längre inåt landet dimman ligger kvar tät, tjock fuktig och grå. Bakom mig ligger bilar som gärna vill köra om trots att jag håller hastigheten med någon kilometers marginal. De verkar ha bråttom, kanske lika bråttom som jag ofta har I vardagen. Men jag vill inte stressa igenom livet. Jag vill stanna upp och fånga varje dag här och nu precis där jag är.

jag vill ta vara på stunden och inte låta allting bara passera så fort. Känna glädje i det lilla här och nu. Jag är snart där tiden går fort även när man pendlar. dimman börjar lätta, jag är nästan framme. Framme till en helt ny dag med nya med den nya människor att träffa dela en liten bit av deras resa undrar vad denna dag har att det erbjuda.