jag kommer ofta tidigt på morgonen numera. Även om jag alltid varit ibland de tidigaste så har ändrade förutsättningar hemma gjort att jag kan bege mig till jobbet ännu tidigare. Oftast först. Ibland i sällskap av städerskan. Här finns min passion, här hör jag hemma. Här möter jag människor som ger mig glädje, som lär mig läxor om livet och som behöver mig på olika sätt.

Det är inte så att jag alltid går med glädje till jobbet. Det tror jag ärligt talat är en klyscha då det alltid finns tillfällen som kräver  mer av oss än vi riktigt orkar att ge och det ibland behöver tas beslut som ingen av oss vill ta. Snart åtta år. Här hör jag hemma.

Samtidigt är det läge för förändring. Både jag och jobbet behöver nya saker. Känna ny passion.

Jag är inte en person som kan göra samma saker dag ut och dag in i många år och vara nöjd med det. Det blir som ett kassettband som spelats upp för mycket, tillslut känner jag mig hackig som om jag bara upprepar mig hela tiden.

Barnmorska skall jag alltid vara. Det är mer än bara ett yrke, det är en livsstil, ett kall, till kropp, själ och sinne. Men vad jag skall göra av det som är jag, det återstår att se.