Imorgon är det konfirmation för min äldste son. Min fina, genomsnälla, blyga, tacksamma, eftertänksamma, omtänksamma fjortonåring. Min förstfödde.

Jag är stolt över honom. Inte för att han skall konfirmeras utan för att han är så stor att han tar egna beslut. Detta är något han ville själv. Både att prova att gå och läsa och att konfirmera sig. Han har trivts så bra att han valt att gå kvar nästa år som fadder till någon av de nya konfirmanderna. Han funderar, läser på, tar ställning och egna val. Precis så som jag önskar att han skall göra. Finaste underbara.

Jag önskar dig allt på din dag.

Jag firar inte en konfirmation, jag firar att du är på väg att bli en fin och omtänksam vuxen som gör egna val och tänker efter själv.  Precis som det skall vara.

Jag älskar dig upp till solen och tillbaka ned till gräset som vi alltid sa när du var liten. Alltid.

// din mamma