– Du ser gladare ut sa hon. Gladare och piggare. Mer med helt enkelt.

Jag kände direkt hur stelheten infann sig i mina ansiktsmuskler. leendet stelnade till och blev plastigt på något sätt.

Vad vill hon att jag skall svara? Jag har ingen aning. Uppenbarligen är sanningen inte rätt i det här läget. För hur hon har kunnat uppfatta mig som gladare och piggare övergår mitt förstånd. Kanske om man inte känner mig, så där väl som man gör efter att ha setts nästan varje dag under flera års tid, kanske kan man då tro att det leende jag visar upp är något äkta och ärligt.

– Fake it till you make it gnisslar jag fram mellan mina plastigt stela läppar som fortfarande är uppdragna i ett leende men som numera känns oäkta och konstlat. Fake it intill you make it.

– Är det så?

– Ja.

Det är i mina ögon en konstig sedvänja vi har. Att fråga någon vi möter om hur det är utan att egentligen vara det minsta intresserad om hur det verkligen _ÄR_. En fråga som ställs på måfå, en förväntan om ett tackbra självdå men inget mera.  Ungefär som när jag berättat för en kollega på jobb att jag inte mår bra, att livet är skit, att sorgen slickar mina fötter vart än jag sätter ned dem, att orken inte räcker till för det jag vill göra men om jag sätter mig ned och gör ingenting alls så kommer de där förbenade tårarna som jag försöker att hålla borta. Försöker till varje pris. Barnen behöver mig mer än vad jag klarar ut samtidigt som arbetet pockar på, hemmet förfaller och själv krisar jag både personligt och relationsmässigt.

Ett kort tag senare så ser jag “gladare” ut. Jag vet inte om jag skall ta det som ett tecken på att mina fantastiska skådespelartalanger döljer det mesta som är jag, eller om jag bara skall tolka det för att vi egentligen inte vill se det mörka som bor där inuti. Som en vän sa en gång vilket har fastnat hos mig. “Det krävs att man har själv smakat på mörkret för att våga prata om det”. Det tror jag fullt och fast på.

Nu skall jag bädda ned mig i sängen. Har helt kört slut på mig idag så jag knappt orkat att tänka. Allt för att kunna sova och sedan gå upp, klistra på leendet och möta en ny vecka, en ny dag med nytt – fake it till you make it.