Ont i hela kroppen. Vartenda liten förbenad led i fötter, händer och fingrar. höfter stela som på en hundraåring, rygg som är trött och tung, handflator fulla med valkar och ömmande rodnader. Dumma kropp som inte fungerar som jag vill eller önskar. Axlarna har fått stryk och jag sover inget vidare i någon ställning.

Ändå skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. Älskar att se hur någonting växer fram under mina händer. Hur hus och hem AB förändras och blir någonting helt annat.

Dock hävdar maken att anledningen till att allt detta fysiska inte enbart ger mig större muskler och bättre ork är för att jag aldrig fattar när det är nog. Att jag alltid ska gå “all in” och köra för mycket, för länge, för ofta och förbannat med en gång. Att jag aldrig kör lagom.

Men jag har aldrig varit och kommer aldrig att vara mellanmjölk.