det är tiden fram tills nu som är den ljuvliga tiden.  Från första vårsolen i april till midsommar är en tid av förväntan och längtan. Trots att klockan är mycket tar jag ett sista varv ut på mitt älskade trädäck efter att ha borstat tänderna, satt igång diskmaskinen en andra omgång i kväll och nattat alla tre barnen i bion. Ett extra barn kom för övernattning till småttingarnas stora lycka och nu ligger de alla tre i bion och ser det som ett äventyr. Själv känner jag de kalla träplankorna under mina bara fötter. Nattkylan svalkar skönt mot mina bara ben och vinden smeker försiktigt kinderna. Det är knappt mörkt ute. Trädens siluetter syns tydligt mot himlen som inte ens den är speciellt mörk. Fågelkvitter utanför i trädgården. Jag stannar upp och blundar. Tänker och njuter. Det går så otroligt fort och jag vill ta in allt på en gång. Känslan av vinden mot huden. Kylan mot kroppen, träet mot fötterna. Känslan och lukten av sommar. Förväntan. En tredjedel av min mycket korta semester är slut. Jag känner inom mig någon slags inre panik men förtränger bort det långt  bort.

NU skall jag bara vara här och nu. Idag, sedan i morgon och sedan dagen efter det. Inget planerat imorgon innebär en dag ute i trädgården om SMHI håller vad de lovar.  I slutet på juni är det tid att göra färdigt. Min trädgård behöver min omsorg ännu. Den är i full prakt och nu gäller det att ladda för finalen.

Men först krypa ned, nyduschad under rena påslakan. Och det är aldrig någonsin så skönt som efter tre nätter i husbil.