Jag har verkligen försökt i år. Försökt med allt som brukar fungera. Åkt och valt ut en fin gran innan lucia och tagit in den för at två känna lukten och njuta av ljusen från dess klädda grenar flera veckor innan julafton. Tagit mig tid och bakat julgodis tillsammans med barn och vänner, gjort egen pepparkaksdeg och värmt glögg. Julstädat till julmusik. Avnjutit alla favoriter medans glada barn klätt granens grenar överfyllda med färgglada kulor och glitter. Ätit god julmat tillsammans med vänner, hela två gånger. Samma tillsammans med familjen x 2. Massvis med julgodis har åkt ned och fått åka snålskjuts med julmusten.

Tre dagar efter jul var jag ledig, bara för att. Avnjutit levande ljus, pepparkakor och massa film på tv med barnen medan maken jobbat natt efter natt.

Gett önskade julklappar till överlyckliga barn. I år lyckades vi helt satsa rätt med pilbåge, skylanders och ny dator. Tom tonåringen fick glitter i blick och småler varje gång han pratar om sin nya dator.

Ändå finns den inte där.

Jukänslan, Stämningen. lugnet i hjärtat.

jag tittar på granen utan den pirrande lycka jag brukar känna. Äter den supergods danska skinkan och tänker på söndagsstek. Städar, röjer och stressar. Vilar, kopplar av och slöar.

Men NÄ.

Och _detta_ är något som jag faktiskt lider av. Jag brukar kunna njuta av detta.  Gå länge och suga på karamellen. Jag saknar känslan.

Hoppas att 2017 kan föra med sig lite ny stämning och julkänsla.