Vissa dagar är tyngre än andra. Ibland av helt förståeliga skäl men tyvärr här det inte alltid så. Just nu är jag inne i en låg fas av mitt liv. Har precis påbörjat mitt fyrtioandra år, de nio sista på mitt drömjobb, sjätte året i mitt drömhus hemma på lyckorna med detta fantastiska läget, man, barn, familj och vänner. Ändå är livet så där lite tomt på något sätt.

Det saknas något. jag var inte riktigt beredd på hur tomt livet skulle bli efter den äldre generationen försvann. Jag fick förmånen att ha dem länge, bli vuxen och själv skaffa familj innan de lämnade denna jorden för livet efter detta. Men mycket vill alltid ha mer och jag känner mig halv utan dem. Inte alls redo.

känslorna sitter liksom utanpå.

Och jag vet inte riktigt vad jag skall göra åt det.