It is both a blessing and a curse to feel everything so very deeply

Att inte alltid ha de filter som behövs för att fungera, där, ute i den vanliga världen där alla människorna bor. hemma på min gata i stan. Där – i verkligheten.

Att ha en HSP personlighet innebär att du tar in allting, inte bara det som sägs utan också det som inte sägs, tonerna, energierna, ansiktsuttrycket. den ickeverbala responsen ifrån personen som du pratar med. Hur rummet ser ut där du befinner dig. Vilka ljus som skapas, både av människor runt omkring dig men också från omgivningarna. Allt allt allt. Tas in bearbetas och omarbetas.

Jag skulle inte vilja vara utan det. För HSP innebär att när du verkligen  når fram till en annan människa, genom alla dessa sinnena. När du tar dig igenom barriärer och murar. Ser och känner av energierna. På riktigt. Då är det oerhört vackert. Det är där vi möts på ett sätt där du verkligen kan göra skillnad. I mitt jobb är det just denna känslighet som jag ofta använder mig av för att läsa av situationer och få andra att känna sig trygga. Hjälpa och stötta. Högskändligheten gör mig kreativ. Den föder nyskapande och idéer. Formulerar. Manifesterar.  Hjälper  och stjälper. För visst är det så. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Högkänsligheten gör att det gör ont att leva ganska så ofta. Ont att finnas. Ont att lyssna. Ord sårar en person med HSP på ett helt annat sätt än vad det gör på någon annan. De blir taggar som inte går att dra ut och förtroenden för andra förkastas snabbt och går i princip aldrig att återvinna.

Både en gåva och en förbannelse.

Men det är – jag.