Det är inte svårt att bli trött på andra människor. Speciellt när det finns personer i omgivningen som inte kan skilja på mitt och ditt. Idag var första gången jag tog med ett extralås och låste fast min elcykel i cykelstället utanför jobbet. När jag sist av alla kom ut från jobbet redo att cykla hem så fanns där enbart ett uppklippt cykellås och ingen möjlighet att ta sig hem. Som tur var hade min make ledig dag idag och kunde köra in till stan för att hämta mig.

Någon har alltså bemödat sig att titta ut cykeln, klippa upp låset, kasta upp eländet på en bil/släp/lastbil you name it och dra i väg. Kvar står jag med cykelhjälm på huvudet och batteriet i näven. För det tar jag alltid med mig upp på jobbet. Ett nytt batteri kostar 3000 kronor och man måste här även byta ut lås och batteristationen eftersom nycklar saknas. Det innebär 4000 kr innan cykeln ens går att använda.  Måste ju helt klart vara värt att inte kunna skilja på mitt och ditt??? Eller?