Det hände någonting för ett par år sedan. Där kring 40 års dagen. Jag gick från att vara en person som klarade mig bra på väldigt lite sömn till att inte göra det helt plötsligt. jag vet inte om det nu var sömnkontot som stod på för mycket minus eller om det bara är den där magiska omställningen till ett nytt tiotal som gör att allt förändras. Egentligen kanske jag inte alls kan säga att det var där det hände men det smög sig på kring 40 års dagen och har aldrig blivit bättre efter det.

Jag kräver helt enkelt mer sömn nu än vad jag gjorde innan. Orkar mindre, känner mindre inspiration och mindre kraft. Värst är det på måndagar. Efter en ledig helg blir omställningen så otroligt tydlig. Hur jag helt plötsligt mitt i allt inte längre orkar någonting alls. Hur jag gäspar redan vid åtta, pratar om att krypa ned och läsa saga med barnen långt innan och funderar över hur jag skall orka.

Visst måndagarna är alltid värsta dagen på så vis i veckan. Det är en ganska så lång jobbedag och det finns alltid  mer kvar. Jag går sällan hem med en känsla av att känna mig färdig. Snarare med känslan av “vad sjutton kan jag lämna till imorgon” ? På cykeln hem är det redan rejält mörkt. Lamporna spänns fast, cykelhjälmen på tillsammans med mössa och tjocka vantar. Det är kallt kallt kallt. Väl hemma så har maken precis gått upp ( jobbar natt) vilket innebär att det måste ordnas mat. Som en urvriden disktrasa tar jag mig till affären tillsammans med barnen och handlar det sista som behövs. Väl hemma är det bara att äta och parkera rumpan i soffan. Mer orkar jag inte längre en måndagskväll i detta vintermörker. Tänk vad annorlunda mot sommaren. Nu kommer en hem vid fem halv sex, dt är kolsvart ute och jag landar framför tvn. Om sex månader i juni kommer jag hem halv sex och tar på mig mina rosa stövlar och går ut och arbetar två timmar i trädgården, äter kvällsmat på altandäcket och somnar ändå piggare än idag.

Mörkret påverkar mer än vad vi tror.

Men jag tror att allt händer för en mening. Antagligen så skall vi spara energi här under vinterhalvåret för att sedan ha att ta av för orken under vår och sommar. Oh maj gadd vad jag längtar efter den tiden.

Och efter min ork.

glöm inte orken.