idag kom ljuset tillbaka. Första dagen på en längre period då det sista tiden varit väldigt grått och dimmigt.

Men så kommer det, helt plötsligt, när jag tittar ut genom fönstret från mitt jobb så ser jag en klarblå himmel som gör mig pirrig i magen. Så när lunchen kommer är det bara att snällt ta på jacka och skor, knyta sjalen runt halsen och dra ned mössan över öronen och ge sig ut i ljuset. Gå ut genom dörrarna och andas in ljuset. Öppna ögonen mot den blå himlen och njut av känslan. Här finns det hopp om liv och vår.

Längtan blir större.

Även när jag cyklar hem vid fyratiden efter en timmes övertid är det ljust ute. Inte lika ljust som där på lunchen men tillräckligt. Kylan tar sig igenom kläderna och det svider i huden på ben och kinder som är mest oskyddade. Hoppas innerligt på en lika blå himmel imorgon. Full fart mot helgen.