det är nästan alltid med samma känsla. Söndagen kommer, hur förberedd jag än är, som en överraskning. Natten mellan söndagen och måndagen verkar alltid vara extra kort och måndagens morgon som ett frågetecken.

Oavsett sedan hur snabbt dagen går eller hur länge som jag jobbar så är det i princip alltid samma enorma trötthet när jag väl landat hemma. Visst är jag ofta trött efter jobbet. Speciellt så här i vintertid när mörkret tar en stor del av ens energi. Men just måndagar är värst. Sedan vänder det fort.  Redan på tisdagen är jag lite piggare och orkar mer.

Men när jag nu sitter här och är helt slut är det en klen tröst. När jag ser hur huset är överbelamrat med saker, tvätten, disken, papperna, reklamen, kläderna ja allt svämmar över. När jag varken har tid eller minsta ork för att ta mig för någonting. Ja då längtar jag efter tisdagen.