Så blundade jag och vips så var det helg igen.  Hur det går till det upphör jag aldrig att förvånas över. På fredagar slutar jag vid tretiden och idag hade jag tänkt mig att jag skulle jobba över på lunchen och komma iväg en timme tidigare i och med att jag känner mig trött, hängig och har ont i huvudet. Ändå vill det inte bryta ut vilket är jättefrustrerande. Nästan bättre att bli sjuk och sedan friskna till så att det är över. Men nä. Inte idag.

Inte direkt så att jag kom iväg i tid idag heller. två minuter i tre så stängde jag till och gav mig av, vilket innebar 43 minuters övertid eftersom jag jobbat in lunchen. Men det är okej. Just nu är jag i en fas då jag återigen börjar tycka att det här är roligt.  Jag får utveckla och förbättra på jobbet, bistå mina kollegor när de behöver mig och administrera. Det gör att jag får ny luft i mina lungor. Att jag åter känner mig behövd och att jag gör nytta.

Jag är jätteglad för denna nytändning och tacksam. För jag vet inte riktigt hur länge jag klarat av att brinna utan.

Så nu när det är fredag och jag kan slappna av hemma känns det ovanligt bra. Även om det är en helg som kommer att passera fort. Maken skall med mellansonen på killshopping och sedan är vi bortbjudna, jag och lillan tar sovmorgon innan träning och storebror är med försvarets ungdom över helgen.

Så med en varmchoklad och minut i glaset och en känsla av behaglig trötthet bjuder jag godnatt.