Så börjar det, vabbruari, första sjuka barnet för i år.  Det började redan i går med snörvel och snor för att sluta i tårar och tröttgnäll. Idag var förkylningen helt fullt utbruten och sjuklingen var ett faktum. Framförallt är det lilltjejen som inte är frisk, det har gnölats, gnällts, klagats på huvudvärk och gråtits lite mer. Här snackar vi tjejen som har den manligaste förkylningen i familjen om vi nu skall generalisera. Hon mår verkligen inte väl av att vara sjuk.

så börjar då funderingarna denna söndagseftermiddagskväll på hur morgondagen nu skall te sig. Kan jag gå och arbeta? Hur länge? Kan jag gå hem? Kan jag lösa bemanningen?

Sedan, ett par omgångar tankar senare så släpper jag det. Här och nu. med min lilla dotter. Ingen annan stans skall jag vara – inte ens i tanken. Med dig vill jag alltid vara.