Vad är det egentligen som gör att vissa av oss blir just det. Duktiga flickor. Starka kvinnor som kräver mer av sig själv än vad de någonsin rimligtvis skulle kräva av någon annan i deras närhet. Hur blir det så och kanske framförallt hur skall jag förhindra att jag för över detta på min dotter?

Jag vet att jag hade dessa tankarna redan som barn. Höga krav och tankar om att prestera och missnöje mot mig själv för att jag inte lyckas uppnå den fullständigt orimliga standarden jag själv har försatt mig i. Vissa saker har blivit lättre med tiden att ta tag i och acceptera. Andra svårare. Det är svårt att vara den där förbannade duktiga flickan med helt sjuka prestationskrav. Prestationskrav som jag aldrig någonsin skulle lägga på någon annan eller ens förvänta mig att någon annan skulle ha. Ändå alltid kräva detta av sig själv.  Jag vill fostra min dotter till en stark självständig kvinna som kan veta när det är good enough, som kan ge sig själv tid och inte bara prestera. Sänka hennes krav på sig själv och lära henne ta vara på det som får henne att må bra. kanske kan jag lära mig själv något på vägen.