Det är jag definitivt. I all fall de förändringar jag inte själv önskat eller initierat till. Förändringar som jag känner på någotvis medför försämringar för mig. En sådan sak är att byta rum på jobbet. Det tar emot ända in i själen. jag blir så negativ så jag inte vet vart jag skall ta vägen eller ens om jag kommer att fungera. Vilket inte alls egentligen stämmer överens med min arbetssyn då jag brukar vara oerhört flexibel. Bryr mig inte om schemaförändringar, förändringar i patientflöde eller i hantering av arbetsuppgifter. Allt det där kan komma och gå på ett grisablink. Men det är under förutsättning att jag sitter i min trygga borg. När den försvinner så klarar jag inte en suck av det jag hanterar med lätthet annars. Jag behöver ha de saker omkring mig som jag har för att känna mig trygg och glad. Det är då jag blir snabb som en vessla och effektiv som sjutton. Jag vet inte hur detta året skall gå helt enkelt.

Ändå måste jag försöka.

Försöka att inte vara ett neggo som bara klagar på försämringarna. Försöka att knipa igen om min oro och fladdrande ångestkänslor i magen. Försöka att vara effektiv trots att tankarna fladdrar iväg på de oönskade förändringarna.

tills jag inte orkar mer.

frågan är hur effektiv jag kommer att vara under tiden?