långt mellan blogginläggen nu mera.
jag skulle ändå inte säga att jag slutat vara denna bloggen, jag är bara inte full av ord hela tiden. De där orden som strömmar från mitt inre via tangenterna och ut på skärmen. Mycket har det handlat om smärta. Jag var med om en cykelolycka för 11 månader sedan där jag blev påkörd av en annan cyklist. Landade på rumpan/ländryggen och någonting där hände. jag hade hjälm så tack vare det hände ingenting allvarligt med huvudet trots att det studsade i asfalten. Men bäckenet. Först trodde jag att det var känningar av min gamla foglossning för det kändes likadant. värk, smärta, gnag, mol och strålande ned i benen. Sedan blev fötterna påverkade. brännande känsla under fötterna, ömsom iskalla och ömsom varma. Efter 2 månader kunde jag varken gå ordentligt men framför allt inte sitta eller ligga utan smärta. Sökte då läkare. Benen var olika långa och mycket smärtpåverkad. Jag skickades till kiropraktor för att rätta till.
Kiropraktorn upptäckte ett roterat korsben som klämde in nerverna i bäckenet och rättade till vad hon kunde. Därefter skickade hon mig till sjukgymnast för träning. Sjukgymnasten ville inte träna mig specifikt eftersom jag fortfarande har nervpåverkan ned i benet och skickade mig tillbaka till vårdcentral för bedömning och ställningstagande till MR röntgen av bäckenet. ortoped doktorn på VC var inte helt övertygad men skickade remiss till MR av korsrygg och ländrygg och gav mig mer Alvedon och Naproxen. Därefter 6 veckors väntan på MR som var nu i fredags. De tre första veckorna gick det mycket bra med ökad smärtlindring, sedan dess har det åter gått utför.
Nu är jag så less på att ha ont, på att inte sova bra, på att inte kunna sitta, inte kunna stå eller gå ordentligt och kanske framför allt inte kunna veta varför. Om inte röntgen ger något svar så vet jag inte vad jag skall ta vägen.
En lång väg tillbaka sa läkaren, det kommer göra ont, det kommer ta tid – ja det kommer ta år.
Svårt att orka leva ordentligt när en har konstant smärta. Och tiden, den bara går.