i onsdags var jag på min andra chefsintervju. EN mangling utan dess like. Först en timmes intervju med chefsgruppen och sedan nästan lika länge med fackliga gruppen. Inte alltid lätt att veta vad som man skall svara i dessa lägen. Inte heller lätt att veta vad som jag egentligen vill numera. Men en sak är säker och det är att det innebär att rannsaka sig själv. Att stötas och mötas av frågor som jag kanske inte klurat så mycket över. Första chefsintervjun jag var på för ett år sedan hade jag förberett mig noga för. Minutiöst, skrivit ned saker jag ville komma med och saker jag klurade över. Denna gången har jag inte gjort det. Jag tänker lite annorlunda denna gången. De gången ville jag visa upp min ambition att göra mera, att jag var någon att räkna med. Denna gången ville jag bara visa mig.  Som en påfågel liksom. Sprida ut mina fjädrar och skina. Dock tror jag inte det är mig de söker denna gången heller. Men då har jag visat min ambition igen.