Nu är det redan mitten av mars. Helt plötsligt. Jag fick mig en tankeställare häromdagen när jag började fundera på hur lång tid det är kvar. För det är här någonstans som det vänder. Swish så är våren här och jag kommer återigen inte ha hunnit med hälften av det som jag önskar.

Det är nu det är läge att stanna upp. Stanna upp och fundera över vad som är viktigt att hinna med inför vårens intågande. Det är ju ändå så att vi är mitt uppe i slutfasen av en renovering och vi har en stor älskad unge som tar studenten i juni. Här måste vara ordning och dagarna bara går

Det är nästan det som är det värsta. att en liksom inte tar sig tiden att njuta och att vara mitt uppe i livet medans det faktiskt händer. Jag är annars expert på att inte vara i det och att sedan liksom vakna till och bli less för allt jag missat. Jag vill inte göra det igen. I år har jag en önskan att faktiskt få gjort så mkt som möjligt vid varje tillfälle, varje ledig helg eller ledig dag. Vilket i o för sig är lite svårt med tanke på att min kropp inte vill som jag vill och kiropraktorn helst inte vill att jag gräver eller lyfter någonting. Blä för det. Så jag försöker att göra lite i taget och ändå vara närvarande i varje dag som går.