Från början behöll jag allt som var du. Behövde gå omkring och känna på alla saker som en gång varit dina eller i din närhet. Behövde omge mig med dem så att det på sätt och vis kändes som om du fortfarande finns kvar nära mig.

tiden har bleknat både minne och saknaden och det känns inte längre nödvändiga att behålla allt. Nu kommer istället det svåra inkännandet vilka av sakerna som glittrar som känns viktiga att ha kvar och vilka saker som inte gör det. Att återigen införliva det som var du då i det som är jag nu.

jag går igenom, känner efter, håller på och håller om. flyttar om och tittar efter. De saker som inte glittrar längre eller inte riktigt har passat in mer än i hjärtat får flytta på sig.

Livet går vidare, saker och ting förändras, känslor utvecklas. Jag saknar inte mindre och ibland ramlar det över mig fortfarande. Men det har blivit lite lättare att andas.