Jag ligger stilla i soffan och lyfter blicken mot tv:n. Ute blåser det och regnar för fullt. Det har regnat av och till under hela dagen. Plötsliga ösregn blandas med lite klar himmel för att växla över i ett lätt duggregn. Inne brinner det i kaminen. Maken och äldsta sonen diskuteras datafrågor inför sonens första högskoletenta imorgon. Mellankillen sitter och spelar i sitt rum. Därifrån hörs allt ifrån skratt till svordomar. Dottern provar olika sminktekniker på sitt rum.

Jag är lyckligt lottad. Njuter av stunden här och nu. Struntar i ömmande fötter och värkande rygg. Varm och trygg, tillsammans med de jag älskar som mest. Här vill jag vara. Snart skall maken åka till jobbet. Fyra nattpass ligger framför honom och det innebär fyra läskvällar förr mig och barnen. Så länge som de nu vill skall jag njuta av detta. Nedbäddad med de små ( som inte längre är små, snart 13 och 14 år. 179 och 184 cm långa. Men för alltid mina små) Älskar att de fortfarande vill. I helgen har jag sovit länge på morgonen vilket har påverkat min dag på ett positivt vis. orken är bättre då under dagen och smärtorna mindre.

I morgon är det jobb för mig men lov för kidsen. Ja förutom den store då som skall skriva tenta. Jag skall försöka att bara jobba några timmar och komma hem så fort som det bara går. För att orka vara med dem ett par extra timmar. De som betyder mest.