det är det som är frågan.

Idag fick jag feedback på en ansökan som jag hade gjort för ett tag sedan. Fick då reda på att anledningen till att jag inte blivit kallad på intervju var att det var otydligt av vilken anledning som jag sökt tjänsten. Om det var så att jag sökte mig till något eller ifrån något annat.

Och skall jag vara ärlig så är det nog så. Jag sökte mig mer från något än till något. Reflekterade själv över detta innan ansökningen och försökte ändå att förmedla varför jag söker mig bort. Inte för att det jag sökte var mindre viktigt. Det var en tjänst inom ett område som tilltalade mig. Som fick mig att känna pirr i magen och förväntan. Men inte inom mitt eget trygga område. Jag skrev att “Jag söker mig inte från kvinnohälsovården, den är fortfarande något som ger mig glädje, utan söker mig mot nya möjligheter.”

i min värld var det tydligt. Men inte för dem som tog emot ansökan. Kanske för att jag inte tydligt kunde förmedla vad jag ville och kunde bidra med annat än min kunskap om och passion för Kvinnohälsa. Kanske skiner det igenom. Min kärlek till yrket och sorg över att inte riktigt komma dit jag vill inom det. Hur skall jag då kunna komma att visa mina andra kvalitéer om det endast är barnmorskan som syns och hörs igenom allt oavsett vad jag känner och vill?

detta tåls att reflektera över.

Vad är det jag vill egentligen? Vill jag alls komma ifrån KHV? Vill jag ens leda något. Eller skall jag lägga de tankarna på hyllan.