en enda arbetsdag och så var det helg igen. Nästan lite svårt för mitt sinne att greppa. Det är en konstig jul och nyår i år. Jag är inte riktigt van vid att jobba så här lite spridda skurar.

Men egentligen är det inte det som är problemet. Problemet är att jag blir så frustrerad av all denna ledighet när jag inte lyckas med att utföra allt det jag önskar, borde och ville göra. Det är så mycket saker som jag känner att jag velat orka med. Saknar den jag var förut. En arbetsmyra både på jobb och hemma. Som tog mig för saker och bara gjorde. Den personen är lite undanträngd för tillfället. Hon försvann någonstans vid cykelolyckan för två år sedan och det har påverkat mig mycket mer än vad jag vill erkänna. Jag blev aldrig riktigt mig själv igen.

Otroligt frustrerande. Sitte ibland och tittar på saker som jag vill göra, borde fixa eller enkelt skulle åtgärda men ids liksom inte resa mig och göra det. Inte jag. Som nu. Det står fem rena vinglas på matsalsbordet som så enkelt bara kunde sättas in i skåpet två meter bort. Men jag orkar inte. Blotta tanken på att resa mig och fixa är för mycket. Jag känner inte igen mig i detta. Kanske kan jag ändå säga att det är inte helt av ondo. jag tvingas helt enkelt att vila på ett helt annat sätt än vad jag gjort förr.

men en del av glädjen i att fixa är borta.