jag tänker fortfarande på dig ibland. Du som aldrig fick bli äldre än just så. Som fanns i mitt liv för ett tag och sedan inte längre. Du som jag under en tid i livet stod nära för att sedan inte göra det och jag vet egentligen inte riktigt varför. Kanske var det livets sätt att förbereda mig på att du en dag skulle försvinna allt för tidigt och där att det inte skulle bli mer smärtsamt när du gick allt för tidigt.

i mitt sinne är vi 17 fortfarande. Du och jag, jag och du. Du som bara blev strax över 20 och du som bara blev 35. Två av mina bästa vänner från tonårstiden. Ni två som inte blev äldre än så här.