utanför mitt fönster är det vitt.

I tjocka lager ligger snön på staketet utanför, på trädäcket, på bord och stolar som jag glömde att plocka undan och därför fortfarande står kvar utanför fönsterna. Allt är vitt utanför, eller ja iallafall vitt på baksidan. Vitt och fluffigt. På framsidan så är snön inte längre vit, den är brun, gul och grådaskig. Efter plogbil, bilar, sandning och alla som klampar runt med kängor och stövlar. För att inte glömma alla grannar som efter plogbilen varit på plats och fixat till gatorna sedan står och skottar ut snön tillbaka igen ut på vägen 🙁 människor alltså.

Det gör ändå något med mig när jag ser det vita utanför fönstret. När maken föreslog att han skulle ut på baksidan och byta lamporna på utsidan skrek jag högt. Nej,låt snön vara. Ett litet tag till ligger den kvar så vit och fluffig. Rör den inte, tids nog smälter den bort men nu vill jag bara njuta och titta på den.

Titta ut på baksidan genom de stora fönsterna. Se det vita frusna landskapet. De frostnupna trädgrenarna. Den vita gnistrande snön. Min trädgård hemma på lyckorna.

Här vill jag leva – min stund på jorden.