I nästan två veckor höll det. Det där vita fluffiga som faller från ovan och orsakar så mycket båd oro och glädje. Jag har älskat vartenda sekund. Eller tja. kanske inte just de sekunderna när jag skulle cykla till och från jobbet i slask och halka. Första dagen kunde jag bara ta mig till jobbet, hem fick jag gå med cykeln mestadels av tiden. Men bortsett från den tiden .

Snön döljer vackert alla skavanker. Allt jag inte blev färdig med i trädgården som jag vill göra klart. Nu när snön smälter bort så kommer alla mina dåliga samveten fram. Men det väckts också en längtan som kommer vid denna tiden på året. Längtan efter den där dagen. När det vänder.

När det vänder mot ljusare tider.