2021

tänk att jag fick vara med ett år till. Det är absolut en tacksamhet att få vara med ett år till. Det finns dem nära mig som inte gör det längre och jag är fullst medveten om att det snabbare än man tror kan vända och personer som står dig nära kanske inte gör det.

Året började med medicin uttrappning. Fy sjutton, jag trodde inte att medicinen hade så stor betydelse i mitt liv. Sov inte, hade svåra smärtor och orkade knappt hålla ihop. Började om igen med medicinen. Dock blev det tvunget attt göra något åt det

ny uttrappning strax innan sommaren. Då för att få byta till en annan sort. Fruktansvärt. Började med Cymbaltan och fick direkt illamående som hålll i sig dygnet runt. efter tre veckor gav jag upp och trappade ut för att prova något annat. Gabapentin från semestertid och upptrappning på den.

Midsommar i husbil med vänner i Landskrona. Makens födelsedag i husbilen i Kivik. Polenresa med dottern i November. Auschwitz. Jul med vänner.

En son som slutade nian och började gymnasiet, en son som började andra året på högskolan och fortfarande jobbar extra som avlösare och ledsagare. En dotter som börjar nian. Mitt hjärtas fröjd och glädje. Jag kan fortfarande inte förstå vad jag gjort för bra för att få dela livet med dessa ungar.

Ett pooltak på poolen. En halv pergola i trädgården. Backen nedåt uppröjd och halvt iordningställd. Staket, poolbar, glastaket. Lusthuset rivet och en firepit is in the making. Det hände mycket med trädgården i år.

På jobbet, ja inget lyckosamt år. Två intervjuer för två olika tjänster och tvåa på bollen på båda. På sätt och vis glädje för att komma så långt. Det är inte illa pinkat. på sätt och vis suck för att inte komma längre än så.

Känslomässigt. Upp och ned. Ett år med mycket tårar och mycket bita ihop. Inte så mycket skratt som önskat. Corona, restriktioner och uttrappning av medicin har satt P för en del. Hoppas nästa år skall bli annorlunda. Mer skratt vore något önskvärt.

Jag väntar ivrigt på vad livet skall föra med sig 2022