om nästa tio år

Posted on

Du verkar ha svårt att somna. Tillsammans med din lillasyster ligger du i sängen och pratar, fnittrar, skrattar och kivas som bara syskon kan när ni egentligen borde sova. Men jag vet ju själv hur svårt det var när man väntar på någonting fantastiskt. I dina ögon är det fortfarande fantastiskt att få lov att fylla år och i år är det extra speciellt med tanke på att du fyller hela 10 år.

Ofattbart. Helt ofattbart att du min älskade lilla unge nu faktiskt fyller hela tio år. För tio år sedan vid denna tiden var det mer vår än vad det är nu. Påsken var tidig det året och värmen hade kommit till stan. Dagarna innan din ankomst gick jag som en vankande pingvin med storebror på tivoli utan jacka i vårsolen. Sen kom du och med dig kom mer ljus och glädje.

Åh. jag älskar dig till vanvett min fantastiska unge.

Detta året har varit fyllt av överraskningar och nyheter. Du har både fått kämpa och glidit fram. Tredje klass och en ny lärare då Margareta som tagit hand om dig och sett dig så väl gick i pension i somras. Irene som kom ny var också bra för dig men det var jobbigt för dig när det var för mycket som förändrades. Du är en fin kille och väldigt sentimental. Tar förändringar hårt. Hårdare än vi trodde från början. Matte är enkelt för dig. Du räknar snabbt och korrekt med glädje. Det som är svårare för dig är läsningen men du fortsätter kämpa på med en intensitet och glädje som fyller mig med stolthet. I år skall du utredas för dyslexi vilket kom som en chock för både mig och din far. Inga tecken hade vi sett och vi kände oss som sämre föräldrar som missat hur du fått kämpa. Det är segt ibland och du behöver läsa extra för specialpedagog och fritidspersonal. Samtidigt känner jag tacksamhet över att din fröken fångar upp dina svårigheter och ger dig hjälp med en gång med någonting som jag förstått att andra får kämpa med.  Du fortsätter spela fotboll i laget med dina klasskamrater. Någon Zlatan blir du nog aldrig men så länge du tycker det är roligt så hoppas jag du fortsätter.  Nyligen började du träna jujutzu tillsammans med din syster och det känns som en bra grej ni kan göra tillsammans.

Du är fortfarande lång och smal. vår lilla poet. Ditt hjärta är stort och känsligt. Du vill vara nära och ber ofta om kramar och kärlek. jag ger det så gärna. Vi försöker att läsa tillsammans, inte hela tiden men i början av året läste vi fem böcker i hop och det finns få stunder som är bättre än att krypa upp med dig i soffan och läsa. Precis nyligen har vi börjat släppa mer på kontrollen och du och din syster har börjat att få ta er hem själva ifrån skolan.  Ni cyklar eller går och vi möter upp. Jag är så stolt över din utveckling så att hjärtat brister.

Mest av allt är jag stolt över din förmåga till empati och medkänsla med andra. Hur du funderar och tänker på världen och andra människor runt omkring dig. Ditt kännande hjärta är i mångt och mycket som mitt eget. Det kommer ge dig mycket glädje men även svåra stunder under livet. Men i alla de stunderna som är svåra så kommer jag att finnas där för dig mitt hjärta. För jag älskar dig oändligt och är så glad och stolt över att du är min.

Grattis på din tioårsdag älskade unge.

IMG_2370 copy copy


om en lördag i slutet av mars

Posted on

längtan efter april och våren är stor. Men först så skall det hända något annat stort. Vår älskade lillkille fyller 10 år. Helt ofattbart att jag nu har två barn som passerat tvåsiffrigt. Betyder det att jag blivit gammal? Eller är det bara så att det inte går att följa med i svängarna och förstå hur snabbt tiden går. Jag är tacksam för alla dagar tillsammans med barnen. i över 14 år har jag fått ha dem hos mig och jag hoppas på många många mer.

Nu när våren börjar vakna så tar jag varje tillfälle att komma ut och få sol på näsan. Funderar och planerar i huvudet på hur jag skall göra ordning i trädgården inför sommaren och odlingssäsongen. Längtar efter att få sätta spaden i jorden, efter att få bygga en altan, efter att se växthuset växa fram, få upp poolen igen, se hur trädgården går i blom och området runt omkring åter blir grönt.

Det är nu förväntans tid är här. På så vis kan våren vara bättre än sommaren, för visst finns det få saker som är mer positiva än att känna den förväntan som bara kommer när livet igen börjar vakna ur sin vinterdvala.  När dagarna åter igen blir längre och ljusare och solvarma dagar närmar sig.  I mars ligger allt vidöppet framför oss. Som ett löfte om den vår och sommar som kommer.  Ett löfte om grönskande liv och lust. Ett löfte om lediga dagar. En pirrande känsla fyller min mage. Precis som det skall vara i väntans tider.


om att drömma sig bort

Posted on

dagarna går. Sakta men säkert tar våren över och det blir ljusare och ljusare längre fram på dagen.  Jag drömmer mig bort mot vår och spirande grönska. Mot förändring. I söndags var vädret lite mindre grått och jag tillät mig vara ute och bli smutsig i trädgården. Dagarna och veckorna går snabbt och det är nu jag egentligen vill sätta ned fötterna robust i marken och blunda en stund. Vila i all den förväntan som infinner sig när våren breder ut sig och tar över och vintern för ett tag lägger sig ned och dör. Jag älskar verkligen årstidsväxlingarna. Att få avnjuta en riktig vår, sommar höst och en vinter. Att få längta och drömma sig bort till nästa säsong. Just nu drömmer jag om det sköna och ljuva som är på väg. Om ljumma vårvindar som smeker kinden. Frisk luft och klarblå himmel när solen skiner ljumt på nästipp och gör kinderna vackert röda. Jag drömmer om alla de planer som huserar i själ och hjärta. Om stenar som skall plockas upp, om ogräs som skall repas, om grenar som skall klippas och jord som skall grävas. Och snart, snart, snart, om det växthus som skall få ta form snart snart snart.

Jag drömmer om mer tid för allt det där andra jag drömmer om.


om det jag behöver

Posted on

en dusch av parfym tog andan ur mig. Bokstavligen. Det sa totalt stopp och jag tappade förmågan att prata och andas in. Mitt i ett besök och jag fick sluta prata. Resten av dagen var skräp. Jag cyklade hem en halvtimme för tidigt, fortfarande med en dunkande huvudvärk, stickningar i kinderna, känselbortfall i ansiktet och tryck över bröstet. Då behöver jag ut.

Ut i min trädgård. Jag klippte grenar, flyttade stenar, rensade bort ogräs och gammalt skräp samtidigt som lungorna fylldes av frisk luft. Precis det som behövdes.


om en fantastisk helg

Posted on

Klockan 14 igår kom vi hem. Efter en fantastisk helg i Köpenhamn var det härligt att få landa hemma med aningens vårsol på näsan och att med handskbeklädda fingrar få greppa både ogräs och löv, sätta spaden i buskarna och kasta stenar längs gräsmattan. Våren är så efterlängtad.

Helgen har bestått av skratt och åter skratt. God mat och dryck. Bästa vänner. Lycka.

Jag känner tacksamhet över det och förhoppningsvis skall den energin hålla LÄÄÄÄNGE. Nu laddar jag för en jourvecka och en helg som jag hoppas kommer att innebära mer jobb i trädgården. Lite mera lycka. bara paketerad på ett annat sätt.


om alla tankar

Posted on

det stormar i mitt huvud. Snurrar. Spränger. Värker. Alla tankar rusar runt.

Jag har åter igen ont i halsen. Skit också. Trodde att all sjuka var på väg att gå över och försvinna. Flera veckors förkylning, febrfrossa, halsont, huvudvärk och orkeslöshet skulle vara ett minne blott. Det verkar inte vara riktigt så enkelt. Denna helgen är maken åter iväg på träff med hemvärnet för att lära sig köra tungt släp. Egentligen helt ok men lite trist att inte kunna göra någonting en ledig helg.


Om synen på sexualitet, kön och smärta

Posted on

idag har jag varit på en helt fantastiskt bra föreläsning om endometrios. En sjukdom som drabbar ungefär 10% av alla kvinnor men ändå får så lite utrymme och uppmärksamhet i media, sjukvård och samhället. En plåga för tjejer och kvinnor i alla åldrar. Ibland så tidigt som 11-12 år fram till äldre kvinnor med kroniska smärttillstånd. Redan i tonåren hörde jag talas om endometrios då en väninna till mig fick diagnosen innan 20 års ålder. Vilket faktiskt inte hör till vanligheterna när det ofta tar i runda slängar tio år att få en diagnos. Jag minns besök på akuten. Smärta. Tårar. 

Föreläsande gynekolog provocerade och menade på att det är aldrig okej att en sjukdom påverkar en kvinna så mycket att hon tre dagar i månaden inte kan Arbeta eller gå i skolan. Om det hade varit en pojke som hade haft ont i pungen som missat skolan regelbundet var månad hade det varit ramaskri. 

Så hur jämställda är vi egentligen? När en sjukdom som drabbar tusentals kvinnor varje månad och orsakar så mycket lidande, ångest, sjukskrivningar och relationsproblem får lov att fortsätta vara osynlig.?  Kvinnlig sexualitet är fortfarande 2015 underordnad mannens och inte lika synlig , hennes kön är mindre synliggjort och smärtan är “naturlig” “normal” och skall accepteras.  Inte minst inom mitt eget yrke finns det tydliga brister.  så hur kön vi synliggöra det dom så länge inte fått plats. Hur kan jag som en enda ensam barnmorska på mitt eget rum hitta vägar att se, uppmärksamma och lyssna på henne som vill om detta berätta?  

Jag önskar att jag hade möjligheter att läsa färdigt sexologiutbildningen. Känner mer och mer att det är där jag hör henna. Jobba mer konkret och terapeutiskt. Med känslan och talet som mina instrument. 


om hur jag ser dig

Posted on

du kanske inte tror det men trots mitt hamrande på datorns tangentbord så ser jag _dig_.

Bland alla papper som jag måste lämna ut och fylla i så uppmärksammar jag om du är lugn eller ifall någonting bekymrar dig. Mitt i all information som jag måste lämna ut och fylla i så registrerar jag din sinnesstämning och samtidigt som jag verkar upptagen med journalsystemet som hänger sig så kan jag ändå höra ditt hjärta slå.

För det är mötet med dig som är det viktiga. Inte allt annat runt om kring som egentligen inte spelar så stor roll varken för dig eller mig, det som är utfyllnaden.  Du kanske tror att du bara är en i mängden. En av en aldrig sinande ström av patienter som kommer och delar en bit av sin resa med mig. Men för mig är du aldrig en vardag. För mig är du unik. Jag vill hålla hela mitt fokus på dig under de trettio minuter vi spenderar ihop på mitt kontor en gång var tredje vecka.  Jag ser din längtan och din rädsla. Känner av dina funderingar och väger inom mig om det är läge att ta upp dem eller om det skall vänta lite till. Jag vill att du skall känna dig unik.

För jag måste se dig. Annars skulle jag inte vara jag. Eller göra det jag gör. Eller brinna för det.

 


om den förbenade febern, frossan, förkylningen och allt det andra

Posted on

Ja jag är så trött på det. Så vansinnigt trött på att vara sjuk. Trött, less, urbota frustrerad förbenat urgalet slut på denna omgången av sjuka.  Jag vill bli fris. Vill ut och röra på mig. Vill hitta min ork igen. Träna. Gå ut och gå långpromenader med grannen. Orka med att städa och fixa. Jag vill bli jag igen.  så frustrerad på detta.


om jakten på våren

Posted on

DSC_0890 copy

jag kommer knappt ihåg hur många dagars sjukstuga det just varit. Allt för många är det iallafall. Så när orken finns om än bara för en liten stund måste man passa på. När himlen var blå och luften var hög, solen lyste beskedligt även om det var kallt ute. En liten tur ut, runt om i kvarteret på jakt efter våren.

 

 

DSC_0867 copy

DSC_0877 copy

DSC_0879 copy

DSC_0880 copy