om lättnad

Posted on

Jag har följt dig ett tag. Fått följa med en bit på vägen av det som är det allra heligaste. Väntan på ett nytt liv.  Följt med på stigen mot föräldraskapet som slingrat sig framåt. definitivt inte spikrakt framåt utan snarare så krokigt som det bara kan vara.

Jag har sett dig i ditt svartaste mörker, delat dina tårar och din ångest över det som livet gav och sedan tog tillbaka. Tillsammans så grät vi. Sen fick jag dela nya förhoppningar i alla olika steg och tillsammans skapade vi stora planer för det nya. Jag har känt din lycka när det vänder och livet gav dig nya möjligheter. Ett nytt liv att längta efter och se fram emot.

Tillsammans påbörjade vi den nya resan. Jag lovade dig allt från mitt hjärta för att göra dig trygg och jag tror att jag lyckades med att ge dig en liten bit av den styrka du behövde för att nå hela vägen fram.  Lättnaden inom min när jag nås av beskedet om ett nytt liv som har börjat måste kännas runt hela kvarteret.

Med dig har jag upplevt hela världen av känslor. Som en storm inom mig, tankar, känslor, rädsla, oro, förbannat det faktum att livet ibland är så otroligt orättvist och tackat de högre makter som ibland väljer att besvara böner. För även om det är ditt liv, din kropp och ditt barn så kan jag inte låta bli att beröras av allt det som du går igenom och det som händer i livet utan att vi kan påverka. Jag gråter inombords, jag ler, känner sorg, förtvivlan och lycka.

När vi nu nått målet för hela denna resan är det en stor lättnad. Jag önskar dig allt som är fantastiskt och bra.

Din barnmorska



om gråa dagar

Posted on

De verkar just nu aldrig ta slut.  Just nu så mår jag aningens aningens bättre mitt i allt illamående som jag vaknade upp med. Idag är jag hemma med äldsta sonen. Hade jag inte varit det hade jag behövt vara hemma för mig själv. Illamåendet började vid tre tiden på natten. Har vaknat och varit så otroligt illamående av och till och när klockan var halv sju och det var absolut sista möjliga tid för att gå upp gjorde illamåendet så att jag överhuvudtaget inte kunde förstå hur jag skulle kunna klara av att ens ta mig ned och väcka barnen, än mindre köra dem till skolan eller ta mig till jobbet. Nu ligger jag här på soffan av och till och i pauserna kan jag möjligtvis skriva ett par rader. Sonen sover oroligt. Ingen av oss vill äta. utanför fönstret är det fortsatt grått.

Kanske det perfekta vädret att vara sjuk i?


om trehundratjugoåttonde dagen

Posted on

VECKA 48 – INFÖR JULEN

328. Brukar du köpa / få / vilja ha någon slags julkalender?
barnen får choklad kalendrar och jag har gett upp att köpa småsaker och göra egna kalendrar. För jobbigt och trist att komma på. Det var en sak när de var små och det gick att hitta roliga småsaker men numera är det inte varken lätt eller roligt.
Jag brukar när jag hittar på extrapris köpa leksakskalendrar till dem. Iår har jag en playmobil och en legokalender som jag köpte på utförsäljning förra året till en bråkdel av priset. De är ju lika aktuella i år.
Själv bryr jag mig inte om egna. Men en tv kalender är kul att ha.
fortfarande.


om trehundrasjugosjätte dagen

Posted on
326. Hiss & Diss – Godsaker
sockerknarkare. Japp det är jag. Jag erkänner direkt och rakt av. Såpass att jag kan knarka jordgubbssylt och tina bullar om det bara finns att tillgå och ingenting annat är hemma. När jag var liten gav mina föräldrar mig inget godis de första åren. De ville vara rädda om mina tänder och tyckte inte det fanns någon anledning till att jag som liten skulle äta godis innan jag började att fråga efter det. Jag fick russin istället. Guess what. Funkar lika dant. Sen var mamma hemma med dagbarn under tio år av mitt liv. Då bakades det mer eller mindre varje dag och det fanns allt som oftast bullar i frysen. Så fortsatte det genom åren. Inte blev det bättre av att flytta hemifrån och inse att nu kan jag äta vad jag vill.
En fet diss – kolhydrater. Jag knarkar dem.




om trehundratjugoandra dagen

Posted on
322. Har du någon regel om när onyttiga godsaker är tillåtet och  inte?
av och till. just nu av. Försöker verkligen tänka på det dära men det är svårt.
avhållsamhet är oftast enklare för mig än abstinens så jag funkar absolut inte på ett “äta allt men inte alltid tänk” men det gäller bara att komma in i det också.